Myop

Fick mina nya glasögon häromdagen. Så. Himla. Nöjd. Trodde inte att jag skulle falla för ett par runda bågar, har inte haft runt sedan mina första glasögon typ 1998.

Har faktiskt börjat varva med linser lite då och då, mestandels när jag tränar eller vill använda solglasögon utan styrka i. Men de senaste åren känner jag mig mest som mig själv med glasögon på näsan, och mina pilotbrillor är de som jag använt mest de senaste 4 åren.

Tjejer är kassa

Läs gärna min vän Marias inlägg om en Facebookstatus som fick oss båda att reagera. Hon skriver så klokt, och just det här med barnkläder ligger henne varmt om hjärtat eftersom hon designar sitt eget helt ekologiska barnklädesmärke Cloo Collection.

Facebookinlägget kom från en gemensam klasskamrat från högstadiet, och det jag tog åt mig av var den hårda tonen från de som tycker att rosa inte är en färg för pojkar. Någon ville skälla ut en pappa som lämnade sin son iklädd Hello Kitty-kläder. Någon tyckte att de föräldrar som klär sina söner i rosa eller, gubevars, klänning måste ha en hjärnskada. De verkar ju vilja att deras barn ska bli mobbade! (Vill man hellre vara förälder till en mobbare diskuterade vi här hemma, men det släpper vi nu)

Men såklart fanns det även kloka kommentarer om hur det är vi vuxna som sätter könsmarkeringar på vissa färger.

När jag växte upp hatade jag rosa. Jag grät en gång på barnbaletten för att jag blivit tilldelad den rosarutiga kjolen istället för den gula. I mellanstadiet hade jag på mig keps och min grannes avlagda skjorta. Jag såg lite ut som Nicke Andersson i Hellacopters vissa dagar. Jag tyckte att det var tuffare att försöka vara lite som killarna. Och mina föräldrar tyckte att det här var helt okej, min mamma hjälpte mig hitta knasiga skjortor second-hand.

Hade dom tyckt att det varit okej om jag varit Emil och velat vara mer som tjejerna?

För av någon anledning är det ju helt okej för flickor att vara pojkflickor, medan jag aldrig hört någon uppskattande kalla en pojke för flickpojke. Det känns som om vi har så låga tankar om oss tjejer, att alla de typiska "kvinnliga" attributen skulle göra en pojke sämre på något vis.

Jag är glad att jag och M har ett barn. Ett barn som vi hoppas kommer växa upp och känna att han får vara precis vad han vill.

Sugar rush

En helg då man fixat en massa som legat på hög här hemma, rensat ogräs från ca 15 m² av rabatterna och dessutom varit ute och sprungit, f å r man efterrätt både lördag o c h söndag.

Rosor

Jag hittade en fin kista på en loppis & antikaffär igår. Den ser ganska nytillverkad ut, bara lite slitage här och var. Det var något med rosschablonerna som fick mig att tänka på färgat glas, som i kyrkfönster eller mer specifikt det här.

Kommer förvara lite kläder i den, eftersom vi har lite ont om garderobsutrymme här hemma. Blir bättre än flyttlådan jag förvarat mina byxor i innan!

Bröllop & havsskum

I vårt vardagsrum samlar vi alla tavlor vi gillar. Här är några av dem. Den med skeppet var en vardagspresent till M. Det var den finaste skepp-på-skummande-hav-tavla jag stött på ute på loppisar och second hand-butiker någonsin, så den paxade jag direkt.

Den här suddiga bilden hittade jag på mina föräldrars vind. Det är min pappa och min faster. Ser ut att vara en härlig sommardag, gillar hur propert min t-shirtälskande pappa är uppklädd.

Jag älskar gamla bröllopsbilder. Speciellt de färglagda. På den vänstra bilden är det mina morföräldrar, som jag aldrig lärde känna då de båda gått bort innan jag fyllt två. Tittar man riktigt noga ser man färgkluddet i buketten. Till höger är det min morfars syster och hennes man, som nästan kändes som mina morföräldrar när jag växte upp. Även de har gått bort sedan många år.

Undrar om det finns någon som kan fixa om ens bröllopsfoto i stil med dessa? Eller är det helt utdött?

Ännu en skatt

Kan ju säga att jag är mer av en Conversetjej, men när jag såg de här skorna blev jag lyrisk.

Hittade dem i Göteborg när vi var där och h j ä l p! Kallar hon dom promenadskor? För en som enbart är van vid låga klackar som dessutom har platå, kunde det lika gärna vara stiletter.

Nja, kanske inte riktigt så illa. Men lite klackaskosträning får det bli innan premiären.

En här hemma har redan börjat öva.

Skattkista

Fann mig en söt liten plåtburk på second-handen idag. Vet inte riktigt vad jag ska lägga i den ännu, kanske kryddor eller sugrör?

Jag undrar just vad det varit i den innan, för det stod två likadana bredvid varandra på hyllan. Skulle gissa på något gott.

Stina W.

Mitt fynd på bokrean för ett tag sedan blev en samlingsbok med tre av Stina Wirséns "Vem?"-böcker. Rs favoriter, "Vem blöder?" och "Vem är arg?" var med, så det var perfekt!

Stina Wirsén illustrationer är så fina, enkla och uttrycksfulla. Djurens familjer består av både samkönade par, kärnfamiljer och adopterade barn. Alla djuren får lov att ha många sidor, ibland glada, ibland ledsna, avundsjuka, givmilda eller busiga.

Kan även rekommendera den tokiga "Brokiga"-serien om färg, siffror och alfabetet!

I came back to you

Jag och familjen har haft en minihelg i Göteborg. Det började illa på lördagen då lilleman bröt ihop inne på Le Pain Francais när vi äntligen skulle få oss i oss lite lunch. Sedan följde en dag med ostadigt humör.

Söndagen innebar glada miner, och inleddes med allt som en hotellfrukost har att erbjuda. R hade peppat på att äta pannkakor med grädde till frukost.

Helgens enda planerade aktivitet var Universeum. Älskar det stället! Min man jobbade som guide där för ett par år sedan, så under den perioden var jag där ganska ofta och satt framför akvarierna och tittade på fiskarna. Vilket även visade sig vara Rs favorit, speciellt sågfisken. Just fiskarna hade han visst entusiastiskt berättat om på dagis i måndags.

En härlig helg, om än inte särskilt vilsam. Det var härligt att få träffa några utav våra vänner som man ser alldeles för sällan. Den kommande helgen kommer bara handla om vila, dock!

Hey sailor!

Fick äntligen ramat in Carl idag, som jag fick som vinst när jag (och R) vann en fotoutmaning på Dos Family. Tack Jenny! Nu ska han bara hitta sin plats här hemma.

Rosett

Dessa våriga dagar har jag äntligen fått inviga mitt outletfynd. Ett par kattiga, puderrosa solglasögon med en liten rosett. Min man sa "nja" när jag visade honom, men det var förälskelse direkt.

Safekeeping

Min man var hemma igår med sjuklingen, och framåt eftermiddagen blev han lite rastlös och målade väggarna i källartrappen.

Upptäckte att han varit rädd om det enda smycket han bär, sin vigselring, och lagt av sig den i köket. Nu får den sitta tillsammans med min vigselring tills han kommer hem.

Pratbubblor & tekannor

Böckerna jag beställde kom häromveckan. En lite blandad kompott med förströelse till tågresorna.

De böcker jag varit mest pepp på var Kim W. Anderssons "Alena" och Angel Adorees "The Vintage Tea Party Book".

Den första är en serieroman i stil med Kims tidigare serie "Love Hurts", som går i tidningen Nemi och släppts som samlingsalbum. Passion, galenskap, våld och fantastiskt illustrerat.

Och den andra boken är som en kokbok/stilguide till ett retrochict kalas. Har mest bläddrat igenom den hittintills och det är omvartannat sagolika illustrationer och tips på hur man ska knyta sin scarf.

Febertoppen

Det verkar äntligen som om min sockertopps febertoppar slutat.

Han hade feber i fredags och under helgen var han tidvis lite hängig, men annars bra. På bilden ovan somnade han mitt i en saga på

Sedan började måndagsmorgonen med ännu en febertopp. Idag var det min tur att vara hemma, och ännu verkar det som om det går åt rätt håll.

Nu håller jag tummarna för att varken jag eller M blir sjuka lagom till helgen!

Boktjuven

Jag insåg för ett par år sedan att jag har lyckats få med mig böcker från låg-, mellan- och högstadiet samt gymnasiet. Bara en bok har medvetet förts hem efter examen, och det är "Silverkyssen". Man kan säga att det var min Twilight under högstadiet. Ni vet, romantik, vampyrer och undersköna men socialt missanpassade brunetter. När jag frågade bibliotekarien om jag kunde få köpa loss den efter att haft den hemlånad under hela nionde klass sa hon "Jag tror inte att någon skulle sakna den om du inte lämnade in den". Så då gjorde jag inte det.

Socker

Nedre till hö: sekunderna innan sockerabstinensen slog till...

Igår tog jag för första gången med min son till finaste fiket i Kalmar. Kakelugnar, gamla spruckna tapeter, udda möbler och supergoda kakor. Hade sett fram emot det ett tag.

Vi satt och hade mysigt, smakade varandras kakor och tittade ner på folket som rörde sig nere på gatan. Efter att vi ätit upp våra kakor utbröt en verbal fajt över huruvida vi skulle införskaffa mer kakor eller inte och till sist fick jag dra upp honom från pladask-på-magen-ställning från golvet och bära honom därifrån. Good times.

Det är tur att dessa små utbrott är snabbt övergående och mest avbrott i en utav de roligaste perioderna hittintills. Men ibland önskar jag att de kunde hållas inom hemmets fyra väggar. Finns ju inget som får en att känna sig så misslyckad som förälder som ett publikt utbrott.

Och inget som får en att smälta så mycket som ett "Förlåt" och en puss rätt på munnen.